Jag kan inte ta av mig osynlighetsmanteln.

Igår på bussen var det ingen som såg mig utan alla stod i prinicip på mig. Det var sjukt trångt så man behövde inte hålla i sig där man stod för det var så mycket folk att det inte gick att ramla åt något håll. Någon bad en annan att flytta längre in, men när den personen var på så stod jag där. Ganska osynlig och alla skrattade åt att jag inte hade synts. Det var ju roligt!

Nu ikväll när jag skulle kliva av en buss hem så gick jag ganska tätt intill några andra som också skulle av, men plötsligt gick dörrarna igen med mig emellan. Jag var inte alls långt efter de andra så busschauffören kan inte ha missat att jag skulle gå av. Det var till och med jag som hade tryckt på stoppknappen.

såna där dörrar på bussar, borde inte dom ha censorer som känner av om det är något/någon emellan? Jag trodde det så jag tryckte ut med armarna men hade inte en chans att öppna upp dem. Jag fick gå in igen och så fick chauffören öppna igen. Ska man inte ens få kliva av bussen?

Nu ska jag läsa lite i min bok så kanske jag blir på bättre humör. Det är svårt att somna arg.

Kommentarer
Postat av: Malin

Stackare! Vilka störda människor! Och nej, bussdörrar verkar inte vara så smarta.. Hoppas du får sova gott! Puss

2008-11-26 @ 23:08:34
URL: http://mejline.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0