Lång lång dag.

Hela dagen var konstig och jag bara väntade på att på skrikt på. Det kom aldrig på riktigt, bara lite småmorr. Men ändå gick jag liksom hela dagen och väntade på att bli utskälld för något jag inte gjort.

Jag orkar inte tassa på  och vara beredd precis hela tiden på utbrott när det inte passar. jag har upptäckt att jag slutar prata i personens närhet och säger bara det absolut nödvändigaste. Det är lättare så just nu i alla fall.
Känns lite som vuxenmobbing på jobbet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0