En gammal dumhet. (läs vana)
Så här var det:
En vecka innan studenten var jag i Hudiksvall hos Kristian och hans mamma höll på att sy det sista på min balklänning som var snyggt mörklila, typ aubergine-färgad. Vi tittade på film och hade ganska tråkigt. Ofta när vi har tråkigt får vi för oss att vi behöver en förändring.
Sagt och gjort knallade vi iväg till ica och köpte hårfärg till kristian. Det var en sån förpackning med både färg och slingor. det skulle blir ljusbrunt med ljusare slingor. Eftersom han var ganska korthårig då så fick jag den brillianata idéen att slinga mitt hår också. Anledningen till att jag inte köpte egen färg var att jag ganska nyliga hade färgat håret kastanjebrunt och det passade jättebra till balklänningen.
Kristian försökte motarbeta mitt förslag med argument som; "jag har aldrig färgat på nån förut", " men du har så långt och tjockt hår", "jag vet inte hur man gör". Tyvärr bet inte argumenten på mig. Jag såg bara massa överbliven färg.
Som vanlig fick jag min vilja igenom och en skitnervös Kristian la slingor i mitt hår. Sen började vi titta på en ny film. Inna filmen hade vi sköljt ur färgen ur Kristians hår och det blev snyggt. Dessvärre glömde vi min färg. Eftersom det bara var slingor på ytterhåret så kändes det inte blött och filmen var himla spännande.
Japp, färgen satt i två timmar ungefär. Sen var det mer eller mindre pissgult. Pissgult går inte jättebra ihop med auberginelila. Jag lånade en mössa att ha på tåget hem. När jag satte mig på tåget ringde jag till mamma och sa vad jag hade ställt till med.
"hej mamma, eh...jag har färgat håret och det blev typ orange/gult. Jag kommer med tåget 17:15, kan du köpa brun hårfärg, vilken som helst; och hämta mig vid tåget?"
Världens snällaste och ganska irriterad mamma hämtade mig vid tåget tillsammans med en fnittrande lillasyster som skrek: "ta av mössan, jag vill se". Vi körde till ica och jag gick inte och tog första bästa bruna toning och hoppades att inte såg mitt fula hår under mössan.
Jag vet inte om Mamma kommer ihåg det här eller om hon har förträngt det men jag minns tydligt vad hon sa.
(lång suck)....att du aldrig kan låta bli. en vecka innan balen... (suck) Sen hjälpte hon mig att tona det brunt och det var fint igen. NU kan jag sedan några år tillbaka (tyvärr) färga på mig själv och då händer det liksom inte mer sällan.
Vi får väl se hur länge jag är rödhårig. Kanske inte passar till min turkosa julklänning. eh, kanske måste köpa hårfärg imorn? nej, jag skoja. Jag ska försöka hålla mig.
Seriöst, jag skulle kunna ha "mitt hår" som en egen kategori på bloggen. Kanske blir fler histoier om vad min stackars kalufs fått utstå.
En vecka innan studenten var jag i Hudiksvall hos Kristian och hans mamma höll på att sy det sista på min balklänning som var snyggt mörklila, typ aubergine-färgad. Vi tittade på film och hade ganska tråkigt. Ofta när vi har tråkigt får vi för oss att vi behöver en förändring.
Sagt och gjort knallade vi iväg till ica och köpte hårfärg till kristian. Det var en sån förpackning med både färg och slingor. det skulle blir ljusbrunt med ljusare slingor. Eftersom han var ganska korthårig då så fick jag den brillianata idéen att slinga mitt hår också. Anledningen till att jag inte köpte egen färg var att jag ganska nyliga hade färgat håret kastanjebrunt och det passade jättebra till balklänningen.
Kristian försökte motarbeta mitt förslag med argument som; "jag har aldrig färgat på nån förut", " men du har så långt och tjockt hår", "jag vet inte hur man gör". Tyvärr bet inte argumenten på mig. Jag såg bara massa överbliven färg.
Som vanlig fick jag min vilja igenom och en skitnervös Kristian la slingor i mitt hår. Sen började vi titta på en ny film. Inna filmen hade vi sköljt ur färgen ur Kristians hår och det blev snyggt. Dessvärre glömde vi min färg. Eftersom det bara var slingor på ytterhåret så kändes det inte blött och filmen var himla spännande.
Japp, färgen satt i två timmar ungefär. Sen var det mer eller mindre pissgult. Pissgult går inte jättebra ihop med auberginelila. Jag lånade en mössa att ha på tåget hem. När jag satte mig på tåget ringde jag till mamma och sa vad jag hade ställt till med.
"hej mamma, eh...jag har färgat håret och det blev typ orange/gult. Jag kommer med tåget 17:15, kan du köpa brun hårfärg, vilken som helst; och hämta mig vid tåget?"
Världens snällaste och ganska irriterad mamma hämtade mig vid tåget tillsammans med en fnittrande lillasyster som skrek: "ta av mössan, jag vill se". Vi körde till ica och jag gick inte och tog första bästa bruna toning och hoppades att inte såg mitt fula hår under mössan.
Jag vet inte om Mamma kommer ihåg det här eller om hon har förträngt det men jag minns tydligt vad hon sa.
(lång suck)....att du aldrig kan låta bli. en vecka innan balen... (suck) Sen hjälpte hon mig att tona det brunt och det var fint igen. NU kan jag sedan några år tillbaka (tyvärr) färga på mig själv och då händer det liksom inte mer sällan.
Vi får väl se hur länge jag är rödhårig. Kanske inte passar till min turkosa julklänning. eh, kanske måste köpa hårfärg imorn? nej, jag skoja. Jag ska försöka hålla mig.
Seriöst, jag skulle kunna ha "mitt hår" som en egen kategori på bloggen. Kanske blir fler histoier om vad min stackars kalufs fått utstå.
Kommentarer
Postat av: Malin
Haha, du är ju rolig du :) Men ditt hår fick ju vila typ ett år förut, visst var det så?
Postat av: Maria
Jo, jag lät bli allt vad hårfärg och toning hette i ett år. Men nu är jag uppenbarligen i mitt esse igen.
Trackback
