Ensammast i Sverige.
Ner från minus femtio grader Mannen bredvid stinker svett
Vi går ner i varma mörker Jag gör dig arvlös på en servett
Och jag ser dig på terminalen Som en hägring en Prada-klon
Jag har gömt behov i sjalen För just en sån här otänkbar situation.
Jag gick långsamt fram mot bordet Med min avvaktande blick
Över munnen mitt i orden slog du till så hårt det gick
Och jag såg hur du tyckte om det Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet och vinet spills blir bleka rorschach-test
Jag ser nån vid ett rödljus
Samma NK-paraply
Och nånstans i min plånbok glöder en post-it från -97
Där tio kulspetsblå små siffror skriker våga utan ord
Men ögonblicket glider undan som skuggorna från små grå lätta moln
Jag ser din rygg från taxin fast jag vet att du har flytt
från det kalla, tysta landet Jag stampar torkarbladens rytm
Och jag minns ingenting som hände men jag kallsvettas ändå
VM i att hålla färgen
tyck synd om mig jag är ensammast i Sverige
Och jag är drog med dig i mitt fall Och sen gled jag bara undan Så förlåt, förlåt för allt
För min förbannade kluvna tunga
Jag har ett foto någonstans
Där vi är drottningar och kungar
Nu ligger bilder överallt där gamla ansikten är unga
Och jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna
Kommentarer
Postat av: Jossan
Tog du bort det andra inlägget, jag hann i alla fall se det... :/ Jag får dåligt samvete för att jag är så dålig på att höra av mig, vi kanske kan ses nån gång i sommar? Du får väldigt gärna komma upp och hälsa på mig, jag har ju varit till dig en gång för 1000 år sen ;) Kom hit så gör vi sthlm tillsammans! Jag är ledig två veckor i augusti som sagt och annars finns ju helger! Ta hand om dig gumman!
Postat av: Maria
Ja, jag tog bort det för det kändes så anklagande. Jag kan ju inte skälla på folk om dom faktiskt inte vill prata med mig.
Jag skrev ett nytt inlägg nu som är med sansat.
Trackback
