En lista....

Jag tycker att det är ganska intressant att se hur folk beskriver sig själva, men nästan ännu mer intressant att se hur andra skulle beskriva mig. Ni vet, första intrycket och hur man ändrar uppfattning efter ett tag, eller inte.

Vem är jag liksom? Vem är jag för mig och stämmer med andras bild av mig??

Det här är jag enligt mig:

Jag tycker om: Pyssel, make-up, inredning, levande ljus, djur, att gå promenader och prata skit, glass ostbågar och romantiska komedier/drama


Tycker inte om: Kyla, stress, dyr kurslitteratur,migrän, lögner, att köra bil, att inte kunna planera, parkeringsböter, när djur missköts och när vår kära granne spelar idiotiskt hög musik.

Ska: Gifta mig i sommar, bli lärare/förskolärare, gå ner i vikt och försöka sy en klänning.

Borde: utnyttja mitt årskort på gymmet 300m bort, inte känna mig stressad över saker jag inte kan påverka, ringa mina gamla vänner oftare, plugga istället för att blogga!

Så nu är det er tur, vilka är ni???

Låt bli mitt huvud!

Imors vaknade jag upp och kände mig bakfull. Inte helt rättvist emd tanke på att jag bara slitit på jobbet hela helgen och det jag har druckit är vatten, te och äppeljuice.

Så har jag känt mig hela dagen, ont i huvet och mått illa. Det kallas MIGRÄN!!! och jag är skittrött på det!

Idag skulle jag ju vara effektiv och plugga massor och springa på stan och göra ärenden.

Har jag gjort det? NEJ.

Jag har klarat av en skoluppgift och lagat mat så att jag får matlådor till veckan, men det är allt.
Har inte gått utanför dörren ens.

Kul att jag ska vara på min praktikplats kl.=6:20 imorn! Dags att gå lägga sig då kanske.


Sjungsuget växer!

Jag har alldeles nyss suttit och skrivit ut massa låtar med ackord, b la massa Kent-låtar.

Här ska sjungas och spelas, jag kan ju faktiskt!

Men lite konstigt är det att det nästan inte finns nåt fotografiskt bevis för det. Bara några få kassa bilder med typ mobilkamera.


Som att vänta på jultomten!

Tidigt imorn bitti kommer min älskling hem, och vet ni? Jag är nog lite nervös!

Vi har inte setts på 7 veckor och jag har längtat ihjäl mig flera gånger. Undrar hur Tuva ska reagera? I början när han var borta så gick hon runt och letade efter honom, emn sen har hon också vant sig. Men jag tror ändå hon kommer att känna igen honom=)

Jag kommer vara trött som ett kruka när han kommer och han också, efter att ha åkt bil från Piteå så vi lär ju somna båda två. Somna om för min del.

Nu är jag ledi två dagar och sen jobbar juag onsdag, torsdag, fredag och sen SEMESTER! För första gången under vår gemensamma tid ska VI umgås på sommaren=)

Nu kan jag räkna timmarna tills han kommer hem=)

Skafferi-razzia!

Jag fick ett ryck och rensade ur hela skafferiet. Det blev en papperkasse full med saker jag egentligen inte borde äta. T e x marsànsås, pärlsocker, cornflakes, blockchoklad mm.

Men jag ska vara ärlig, jag sparade skorpor och popcorn. Nån livlina måste jag få ha.  Sen upptäckte jag massor av mat som jag verkligen BORDE äta och tillaga som jag köpt när jag har tämkt vara nyttig, men så har det inte blivit av. Bl a kikärtor, linser,  bulgur och råris. Massa grönsakskonserver, kan ju erkänna att dom stod längst in och att jag blev besviken när jag såg att "bäst-för-datum" inte var förrän nästan år!

Nu är det slut med kakor och godis. har haft ett sånt himla sötsug och mår konstigt i kroppen så det är bäst jag slutar äta skit innan jag får diabetes.

Så vad ska jag äta ikväll? Det är väl lite nyttigt med taco-nötfärs och grönsaker? Inga chips eller bröd, bara lite crème fraiche och salsa.  Tacochipsen slängde jag förresten också.

Jag kan ju inte låta bli att äta upp det goda och onyttiga när det väl ligger i köket. Det måste bort, NU!

Hejhej, nu tar jag kassen och går til soprummet!

Vänner

Jag borde sluta vara personlig i bloggen för ni som läser den kanske känner det som att vi har pratat med varandra och att ni har koll på vad jag gör och hur jag mår.

En vän som jag pratade med på msn igårkväll sa att det kändes lite så, men att det blir en ensidig kommunikation.

Jag kan inte se vilka som läser min blogg så för mig är den bara ett tidsfördriv och inte på något sätt ett sätt att kommunicera.

Jag är less på internet-världen och att inte ha någon att umgås med på riktigt! 
Det är sjukt ensamt i Malmö!
Vi har bott här sedan augusti och jag har fortfarande inga vänner. Såklart jag får vara med när Kristian umgås med sina vänner, men jag vill inte vara ett bihang som stoppar samtalsämnen för att jag är hans sambo.

Jag har 353 "vänner" på facebook, men ingen som jag kan träffa. Jag brukade ha flera vänner som jag träffade ofta och delade allt med, men nu har jag katten som sälllskap. Det är ensamt i Malmö.

Jag vet att det är jobbets fel att jag inte har lärt känna några i min egen ålder eller andra som delar samma intressen, därför känns det extra tungt att dem jag hade inte längre hör av sig.

Att vara den enda i en relation som hör av sig är mest bara svårt och gör ont.  Jag blir verkligen jätteglad om någon skulle skicka ett sms eller ett litet inlägg på facebook.

Hädanefter blir det inget mer personligt på något djupare plan här i bloggen. Kanske lite pyssel och inredning, men annars finns jag på telefon. Hemnummer finns på hitta.se och eniro.se om någon tycker det är dyrt att ringa mobil.

Var är ni mina vänner?!

Paid my bills....

Alltid lite ångest när man har betalat alla räkningar. Denna månaden var inte sjyst!

Dels en resa till Örebro tur och retur = 100  mil bensin och mat.
sjukt hög elräkning PLUS Tv-avgiftt.

Klantigt nog har vi lyckats få en parkeringsböter också, men helt ärligt hade vi nog fått en hur vi gjorde den kvällen för det fanns ingenstans att ställa bilen. En anledning till varför jag inte gillar Malmö, ska man bo i stan bör man inte ha bil.

Inte nog med detta så har min alfakassa chockhöjt avgiften pga det finns för många arbetslösa.

Åh, det tar aldrig slut!

Var allting tvunget att komma samma månad?

Jag önskar mig vänner eller mjukisar.

Jag önskar mig inte så speciellt mycket, men det vore så roligt att få träffa gamla vänner igen. Till helgen kommer Malin och det blir det bästa på länge!

Men var är alla andra vänner jag en gång hade? Ingen ringer eller skickar sms. Knappt ens nån som skriver på facebook.

En gång hade jag massor med kompisar och var sällan hemma, men det var längesen.  Nu har jag en katt som jag älskar men det är faktiskt inte samma sak. Kompisar kommer och går, synd bara att alla gick samtidigt.

Tur att jag har Malin och Emmelie som jag vet alltid finns där, även om vi bor långt ifrån varandra och inte pratas vid jämt.
Tur också att jag har familjen som jag pratar med flera gånger om dagen.


På söndag nästa vecka fyller jag år. Jag ska fira på nåt sätt med Malin och Kristian. Det blir inte värsta grejen men nåt ska vi väl hitta på.

Annars önskar jag mig nya mjukisar eftersom det är hål överallt i dem jag har.

Darrigt värre!

Vilken hemsk morgon! Jag hade svårt att äta frukost för allt hostande. Jag har liksom inget stopp så jag hostar tills jag kräks. Så nu vet ni det. Äckligt!

Jag tänkte att om jag duschade skulle kroppen vakna till och jag brukar må bättre efter en dusch, men inte idag! Jag är så skakig att jag helst ligger ner.  Samtidigt börjar jag bli såpass frisk att jag inte orkar se hur stökigt och smutsigt det är i lägenheten. Men i det här skicket blir inget gjort ändå. Hoppas jag slutar darra nu.

Huvudet är som ett kalaha-bräde där kulorna snurrar runt i en skål. jag kan knappt stå upp utan att hålla mig i väggarna.
Att jag mår extra illa beror nog på penicillinet. Jag fick hostmedicin utskrivet, men när jag kom till apoteket och frågade vilken sort så hämtade jag inte ut den.

Cocillana etyfin haed han ordinerat och jag var dum som inte frågade honom. Då hade jag kunnat be om en annan.
För att citera min underbara mamma: "Cocillana Etyfin är rävgift!!

Det funkar säkert för andra men jag tål inte det så bra, och jag behöver ju knappast må mer illa och kräkas lite till.

chape up!

Idag har jag verkligen ingen lust att gå till jobbet, det tar emot som tusan. Har tagit lite hostmedicin och ska ta med mig huvudvärkstabletter som lär komma till användning. Nu börjar en riktigt jobbig vecka!

Bara för att jag vill tjäna lite extra pengar så har jag tackat ja till ett extra pass istället för en som ska vara ledig. Det var väl kanske inte så genomtänkt med tanke på att jag ska jobba helgen som kommer. Jaja, jag ska försöka bita ihop och klara det. Det är dyrt att vara sjuk.

Den här veckan blir det ingen träning och försöka ta det lungt även när det är stressigt på jobbet, annars kommer jag att bryta ihop.  Jag ska boka en tid med chefen och prata lite med henne  om hur man ska tackla vissa situationer, det börjar kännas lite som vuxenmobbing på jobbet. Efter ett tag känner man sig så dålig att det inte ens känns som nån idé att argumentera emot de som är elaka.

Ikväll ska jag iaf jobba med en som jag tycker om och vi funkar bra ihop. Det handlar inte om ålderskillnader, bara om attityder och personligheter. Bara för att jag är minder än hälften så gammal som en del av personalen betyder inte det att jag är en sämre människa eller kollega! Det är inte mina kollegors uppgift att försöka "uppfostra" mig till någon annan än den jag är.

Jag ska försöka göra den här dagen bra fast den känns pissdålig redan nu och jag har inte ens åkt till jobbet än. Skicka mig lite positiv energi så att jag orkar med!

Ont det gör ont det gör ont...

Alltså, min tand!!!!

Jag fick en allergisk reaktion på något i helgen och visste inte varöfr. Nu tror jag att jag har lösningen. En hejdundrande inflammation/infektion i en visdomstand är nog svaret!

Igår hade jag SÅ ont, men det hrju gjort ont förut och gått över. Sådär har tanden hållt på i 2 år.
Men imorse höll jag på att svimma! Jag borstade tänderna och ocg gjorde jätteförsiktigt på visdomstanden, man sk aju ändå borsta för att hålla rent. Men det var som att trycka på en knapp och då kom blodet.

Jag hatar blod. Särskilt blod i munnen för det tar aldrig slut och smakar äckligt! Svullen i hela tandköttet och det syntes på utsidan kinden började jag klä på inför jobbet. Det gick inte. Var tvungen att hålla mig i väggarna och lägga mig i sängen igen. Det pulserar i hela kinden och tanden ska vi inte en s prata om.

Det blev till att sjukanmäla sig och ringa tandläkare. Efter lång kö till folktandvården fick jag ett nummer till akutmottagningen och hamnade i kö där. Nu har jag i allafall fått en tid 14:45 och jag hoppas nästan dom drar ut skiten!

I 2 år hade jag tandställning och jag vill verkligen inte att en dum visdomstand förstör det igen!

Bläää

Idag är det torsdag och jag är ledig. Självklart passar jag på att få ont i huvudet när jag ändå är ledig. Jag följde Malins råd och köpte Bamyl Koffein. Nu tänkte jag att det passade att prova det också.

Jag vet sedan tidigare att haf har väldigt svårt att dricka allt vad brus heter. Även de  där "välsmakande" vitaminbrustabletterna. Men nu valde jag mellan äckelpäckel eller huvudvärk. Allt är värt att testa för att bli av med trumslagaren innanför pannbenet.

Det var precis som jag trodde fast jag föröskte tänka "det var längesen jag provade brus, det kanske inte är så äckligt ändå". Men JO! Blää, jag kräks! Fast haf var duktig och drack upp allt ändå. Dock i etapper med lite kväljningar emellan. men om detta brus inte har någon effekt så åker det i papperskorgen direkt. Fy tusan vad vidrigt!


Nu får jag dåligt samvete för alla brusmediciner man ger till gamlingar. Stackars dom som får dricka skiten. Blää!

Kan man inte blanda brustabletter med typ saft? Eller förstör man effekten så? Nåt måste man ju kunna göra åt smaken!
Jag ska fråga min medicinkunniga moder om mna inte kan laborera med smaken lite.

Den musikaliska ådran...

Kristian hade en klasskompis här och dom satt och gjorde stämmor i Sibelius till "In constant sorrow". Jag fick hjälpa till lite och kände hur mycket jag saknar att hålla på med musiken på heltid. Det är roligt även när det tar emot och är svårt.

Kristian tackade för hjälpen trots att dom valde bort större delen av det jag föreslog. När jag påpekade detta sa han att jag hade ju hjälpt dom med vad dom inte skulle ha med=) jaja, jag fick min överstämma så jag är nöjd.

Min musikaliska ådra ligger gömd nånstans långt in och vill komma ut. Det bankar och bultar och skriker släpp ut mig. Låt mig få sjunga och spela på scen! Ge utlopp för den bedövade musikaliteten och kreativiteten.


Jag är en alldeles för understimulerad musiker. That's it. Bara att inse. Det var bättre när förr när det svåra på något sätt ändå var roligt och det roliga var lite lagom svårt. Inga böjor, piller och haklappar. Ge mig 4-stämmig sats och kontinuerlig ensemble. Ge mig en scen och lite rampljus, en mikrofon och ett piano.


Kan man få lite uppmärksamhet?

Godnatt, Jag ska jobba imorn. Om man nu ska se något positivt så har jag sovmorgon och är ledig på torsdag. Kanske till och med orkar sminka och borsta håret innan jag åker till jobbet. Vi får se. Det mesta är överskattat.

Konstig men inte läskig.

Tänkte berätta om nattens dröm.

Jag drömde att jag och Kristian skulle åka på solsemester till någon ö. När vi kom dit var det massa folk där vi kände och ganska många av dem går på hans skola. Jag lånade en killes kamera och fotade under vattnet utan undervattenhus. Det gick hur bra som helst och kameran höll. Jag fotade stora fina sköldpaddor som kröp på botten i det turkosa havet.

Plötsligt kändes det som att massa sjögrän slingrade sig runt mina ben och vattnet blev alldelse mörkt så man kunde inte se något under ytan. Jag simmade mot land för att bli av med äcklet runt benen och då snärtade det till nästan som en stöt! Det gjorde riktigt ont och när jag kom upp ur vattnet så jag att jag var alldeles röd om benen med vita märken. Ungefär som om jag var brännskadad.

Senare på kvällen när jag skulle duscha så förändrades märkena på benen. Hela båda smalbenen blev blå. Sen ploppade det upp olika mönster och figurer i brunt och rött. Sist kom svarta och rosa rosor. Jag skrubbade allt jag kunde men det gick inte bort, det var som en tatuering.

Jag fick alltså tillbriga kvällen på dansgolvet med blommiga smurfben. men det gjorde inte ont längre i allafall.



När jag vaknade var jag nästan tvungen att titta på benen för drömmen var så verklig, Jag brukar drömma knäppa grejer, men oftast är det läskigt också. Nu var det mest skumt att drömma konstigheter som inte var otäcka.

Jag kan inte ta av mig osynlighetsmanteln.

Igår på bussen var det ingen som såg mig utan alla stod i prinicip på mig. Det var sjukt trångt så man behövde inte hålla i sig där man stod för det var så mycket folk att det inte gick att ramla åt något håll. Någon bad en annan att flytta längre in, men när den personen var på så stod jag där. Ganska osynlig och alla skrattade åt att jag inte hade synts. Det var ju roligt!

Nu ikväll när jag skulle kliva av en buss hem så gick jag ganska tätt intill några andra som också skulle av, men plötsligt gick dörrarna igen med mig emellan. Jag var inte alls långt efter de andra så busschauffören kan inte ha missat att jag skulle gå av. Det var till och med jag som hade tryckt på stoppknappen.

såna där dörrar på bussar, borde inte dom ha censorer som känner av om det är något/någon emellan? Jag trodde det så jag tryckte ut med armarna men hade inte en chans att öppna upp dem. Jag fick gå in igen och så fick chauffören öppna igen. Ska man inte ens få kliva av bussen?

Nu ska jag läsa lite i min bok så kanske jag blir på bättre humör. Det är svårt att somna arg.

Griller i huvet.

När min familj var här för några veckor sedan så upplyste min lillebror mig om att dörren till våran lägenhet inte är brandsäker. Varför inte? frågade jag.

Jo, för den öppnas innåt i lägenheten.


Jaha, och nu kan jag inte låta bli att tänka på vad som kan hända om det börjar brinna mitt i natten. Vi har ju dessutom två lås som vi är noga med att låsa med tanke på hur vanligt det är med inbrott i det här området.

Tänk själv: 2 lås och dörren gå innåt.


Nej, usch...nu måste jag tänka på nåt annat. Får väl titta på nåt roligt på youtube. Varför kommer alla såna här dumma och fjantiga tankar när jag är ensam?

Snälla, ta mitt huvud!

Vaknade upp med en härlig migrän och ont i halsen. Tog några piller och la mig igen i hopp om att dt skulle gå över lite, men nej. Jag var tvungen att sjukanmäla på jobbet.

Jag får alltid dåligt samvete när jag inte går till jobbet, för det är DYRT att vara sjuk. Men så här med facit i hand kan jag säga att det hade inte varit möjligt att jobba idag. Så fort jag tar ett steg känns det som att någon släpper en bomb i huvudet på mig. Alltså förflyttar jag mig så lite jag bara kan.

Köket ser ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" för när det var kristians tur att diska så råkade han skära av sig halva tummen innan när han lagade mat. nej, jag tror inte han skar sig med flit för att slippa diska. Tummen gör det nämligen svårare för honom att spela trummor och Scaramanga har gig nu i helgen.

Hur som helst så tänker jag inte låtsas om köket och lägga mig i soffan igen. Jag är ändå ledig i helgen och ingen vill leka med mig så jag har nog tid att städa upp sen.

puss och hej! 

Fjärilar i magen...

Det kanske är nåt på gång. Pirrar lite i nerverna och tankarna flyger fram och tillbaka. Inte ens jag vet riktigt, men det kan vara nåt som händer nu...

Hjälp mitt hår!

Alltså, nu blir jag mörkrädd!

Jag håller ju på att spara ut mitt hår så att det blir långt igen. Men nu när jag duschade tror jag att jag tappade minst halva kalufsen! Det kan inte vara hälsosamt att tappa så mycket hår! Det syns inte att jag har tappat massa hår, men det har varit såhär i några veckor nu. Jag blir ju orolig.

Fortsätter det såhär så får jag har peruk när vi giter oss! (ett tag kvar)

Att tänka på olika sätt.

Varför blir en del avundsjuka när andra är lyckliga istället för att glädjas med dem?
Varför inte unna andra att må bra?

Ett sätt: varför får jag aldrig vara lycklig och varför händer bra saker bara andra?
Ett annat sätt: Vad kul för henne/honom att det går bra nu. Skönt att hon/han är lycklig, det förtjänar hon/han.


Det är nog lätt att börja tycka synd om sig själv istället för att glädjas med andra. För dem allra flesta är inte livet skit egentligen, men om har på sig pessimistglasögonen så märker man inte sin egen lycka.

Detta är inte skrivet till någon särskild person utan bara något jag funderat på lite.

Tänkvärt eller bara blaj en ensam fredagkväll? Tänk själv på vilken inställning du har!  Jag ska i alla fall försöka att vara mer positiv.

Tidigare inlägg
RSS 2.0