kaktus och chili
Vi försöker att hon inte ska få vara på borden, men ärligt talat så går det inte att uppfostar en katt. Jag vill minnas att farmor nån gång sagt att "Det finaste man har sätter man på bordet" och det är väl så vi får tänka. Jag kan då rakt inte tänka mig att vara utan henne trots hennes hyss.
Fräscht med chili, det har jag med - och gott :D
SV: Tack så mycket! :D Jahaa, du kanske ska googla på plantas växt där :P
Precis såna växter var jag också ute efter, men fanns inte när jag väl var iväg förra veckan. Men men, så småningom kommer mina nuvarande växter dö och då får jag passa på att köpa såna där. Tycker de är helläckra!
Jo, jag vet att Nizze och jag flyttar snart och det längtar jag verkligen efter. Och jag vet inte om det är för att jag är så nervös över allt som händer att det är därför jag känner mig så känslig och alla känslar översvämmar. ELler hur man nu säger det. Sen har jag heller inte världens bästa självförtroende och har nog aldrig haft det, så när jag ser fina bilder på folk jämför jag mig alltid med dom. Vad de har som inte jag har. Och då uppstår alltid tankar som: "Hur kan han vara tillsammans med en sån som mig?" "Jag är värdelös" och sånt. Känns rätt dumt att tänka så, men det är det jag gör, ofrivilligt.
Vad skönt det låter och vad glad jag är för din skull att allt känns bra på flera plan! Jag längtar också tills jag verkligen får riktiga vänner, för jag har inga alls. Av vissa så verkar man inte riktigt duga för att man inte har barn, vilket de har. Och sen så bor det knappt nån här längre där jag bor förutom ett par bara. Och det gamla "gänget" som vi var för ett par år sedan finns knappt längre. Alla flyttar, tappar kontakten och visst, sånt händer alltid. Men det känns ändå tråkigt när vi alla var som bästa vänner då, hörde av varandra i stort sett varje dag. Men nu hör man ingenting. Och jag saknar så mycket att ha ne riktig vän. Men jag har inte pengar att betala bussresor och annat varje gång jag ska hälsa på någon och det känns så trist. Men jag hoppas att det blir bättre nån gång. Och att jag får jobb. Har ju varit arbetslös sedan juni -08.
Usch, jag fasar verkligen för att åka till Arbetsförmedligen nästa vecka. Hon lät så otrevlig i telefonen på något sätt att jag mest fick skuldkänslor över att jag ens fanns kvar. Det lät verkligen på henne som att jag trivdes att bara gå hemma, inte ha något att göra, inga vänner och inte kunna försörja sig själv. Hon gnällde bara på mig. Men jag får hoppas att hon bara hade en dålig dag eller något. Ska iallafall träffa henne nästa vecka och se hur hon är då. Är hon lika otrevlig som i telefonen så tänker jag be om en ny handläggare.
Ja, Nils har jobb annars hade vi aldrig kunnat flyttat eller ens kunna tänka tanken på att göra det. Och det är ju tur det, men känns samtidigt väldigt dumt mot honom att han kommer bli den som betalar mest. Men visst, hade det varit tvärsom, att han varit arbetslös och jag hade haft jobb så hade jag utan tvekan kunnat ställa upp. Det hade varit det minsta jag kunnat göra.
Jo, jag har sökt jobb i Karlskoga. Men det är det enda, eftersom jag inte har körkort än. Det är ju så långa busstider till Örebro och Kristinehamn. Tar minst en timma och jag känner samtidigt att jag inte vill åka buss 6 på morgonen och komma hem 6 på kvällen, precis som jag gjorde i skolan. En var ju helt död på veckodagarna. Men det är väl det jag måste göra känner jag. Ams-tanten blev sur för att jag sa att jag inte vill söka nattjobb där det inte går bussar.
Jag blir så arg.
Precis. Så resonerar jag också, men hon höll inte med utan tycker att jag måste söka jobb fastän jag inte kan ta mig dit eller hem. Hon blev även sur för att jag hade sökt jobb via Internet och mail och inte gått direkt till företagen. Och visst, jag kan förstå henne men samtidigt så är det bara företag som tar emot ansökningar via Internet och som inte kan ta emot sånt personligt. Men det fattar hon inte heller.
hej !
jag har sökt lite hälsa och träningskurser, design och journalistik =)
Hur är det med dig da ?
